Så här ser boken ut. Den Kvinnliga hjärnan. För oss som försöker förstå skillnaderna |
Av Louann Brizendine
Boken förklarar varför vissa uppfattas som pojkflickor och
varför vissa blir homosexuella. Det finns många igenkänningsfenomen och boken
ökar förståelsen varför människor agerar som vi ibland gör. Boken går också
igenom vissa delar av hjärnan och dess primära funktion, tex centrum för omdöme,
(kontroll av känslor och impulser, pre frontala cortex). Det är den biten av hjärnan
man försöker aktivera/stimulera vid meditation (står dock ej i boken).
Läsvärd. Annars skulle jag inte ta upp den här. :-)
Några utdrag från boken:
Läsvärd. Annars skulle jag inte ta upp den här. :-)
Några utdrag från boken:
//s8 //
”Men när östrogenet flödar i den kvinnliga hjärnan, börjar kvinnor fokusera intensivt på sina känslor och på att kommunicera – prata i telefon och träffa sina tjejkompisar på stan. Vid samma ålder, när testosteronet tar över den manliga hjärnan, blir pojkarna mindre kommunikativa och börjar bli besatta av att komma någon vart – både inom idrotten och i baksätet på bilen. Vid den tidpunkt då pojkar och flickor börjar staka ut sina karriärer, börjar flickor förlora sitt intrese för sysselsättningar som kräver mer av arbete i avskildhet och mindre av samverkan med andra, samtidigt som pojkar gärna drar sig tillbaka till sina rum för många ensamma timmar framför datorn.”
//s26 //
”Studier visar att flickor turas om tjugo gånger mer än pojkar, och deras låtsaslekar handlar vanligtvis om samverkan i omvårdande och omhändertagande relationer. Bakom detta beteende ligger en typisk kvinnlig hjärnutveckling. Flickors sociala agenda, uttryckt i lekar och bestämd av deras hjärnors utveckling, går ut på att bilda nära, parvisa förhållanden. Pojkars aktiviteter, å andra sidan, handlar vanligvis inte om relationer – de handlar om själva leken eller leksaken, samt om social rang, makt, försvar av territorium och fysisk styrka.
I en engelsk studie från 2005 jämfördes kvaliteten hos fyra år gamla pojkars och flickors sociala relationer. Denna jämförelse innefattade en populäritetsskala med vilken de bedömde hur många andra barn som ville leka med dem. Flickorna vann lätt. Alla dessa fyraåringar hade fått sina testosteronnivåer uppmätta i livmodern när de var mellan tolv och arton veckor gamla, den tid då deras hjärnor utvecklades till manliga eller kvinnliga. De med de lägsta testosteronnivåerna hade de bästa sociala relationerna vid fyra års ålder. Det var flickorna.
Studier av icke-mänskliga honprimater tyder också på att dessa könsskillnader är medfödda och kräver de rätta hormonbefrämjande åtgärderna. När forskarna blockerade östrogen hos unga honprimater under den infantila puberteten, utvecklade honorna inte sitt vanliga intresse för nyfödda ungar. När forskarna dessutom injicerade kvinnliga primatfoster med testosteron, visade det //s27 // sig att injicerade honorna var mer förtjusta i våldsamma lekar än genomsnittliga honor.”
//s39 //
”Östrogenets ebb och flod under menstruationscykeln medför en veckovis förändring av denna känslighet för psykologisk och social stress. Under de två försa veckorna av cykeln, då östrogenet är högt, är det mer troligt att flickan är socialt engagerad och avslappnad i andras sällskap. Under cykelns sista två veckor, när progesteronet är högt och östrogenet lägre, är hon mer benägen att reagera med ökad irritablitetet och vill vara för sig själv. Östrogenet och progesteronet återställer varje månad hjärnans stressreaktioner. En flickas självförtroende kan vara högt ena veckan och bräckligt den följande.”
//s 53 //
”Hormonella förändringar och förändringar av serotoninnivån kan resultera i funktionsstörningar i hjärnans centrum för omdömet (det prefrontala cortex) vilket gör att dramatiska, okontrollerande känslor lättare kan ta sig fram från hjärnans primitiva delar.”
//s56 //
”Tonårsflickans humörsvängningar är därför, delvis på grund av de ökade emotionella impulserna från amygdalan, snabbare och mer dramatiska. Henners prefrontala cortex är som ett gammalt telefonmodem som tar emot bredbandssignaler. Det kan inte hantera den ökade trafiken från amygdalan och blir ofta överbelastat. Tonåringar anammar därför gärna en idé och rusar iväg, utan att begrunda följderna. De ogillar alla auktoriteter som försöker avstyra deras impulser.”
//s69 //
”Att våra mentala instinkter inte har ändrats på flera miljoner år kan förklara varför kvinnor världen runt söker efter samma idealiska egenskaper hos en långsiktig partner, enligt evolutionspsykologen David Buss. Buss studerade i fem år preferenserna vad gällde partnerval hos mer än tiotuse personer i trettiosju kulturer jorden runt – från västtyskar och taiwaneser till mbutipygméer och aleuteskimåer. Han upptäckte att kvinnor, i samtliga kulturer, bryr sig mindre om en potentiell makes yttre och är mer intresserade av hans materiella tillgångar och sociala status.”
//s 70 //
”Lövsalsfågelhonan gör liknande prioriteringar genom att välja den hanne som byggt det vackraste boet. Min make brukar skämta och säga att han är som en lövsalsfågelhanne, eftersom han byggde ett vackert hus flera år innan vi träffades som stod färdigt och väntade på mig. Kvinnor letar också, enligt forskarnas rön, efter partners som är i genomsnitt minst tio centimeter längre och tre och ett halvt år äldre. Dessa kvinnliga partnerpreferenser är universella. Forskarna drar av detta slutsatsen att de är en del av den nedärvda strukturen i den kvinnliga hjärnans system för val av partner – och fyller därför förmodligen en funktion.”
Enligt Robert Trivers, en banbrytande evolutionsbiolog vid Rutgers University utgör ett partnerval baserat på dessa attribut en intelligent investeringsstrategi. Den mänskliga artens honor har ett begränsat antal ägg och investerar betydligt mer när det gäller födande och uppfödande av barn än hannarna, så det lönar sig för kvinnan att vara extra försiktig med sina ”familjejuveler”. Det var där därför som Melissa inte hoppade i säng med Rob den första natten, trots att dopaminet och testosteronet som svallade i hennes hjärnas attraktionskretsar gjorde honom svår att motstå. Det var också därför som hon hade ett antal andra män aktuella i sin adressbok. Medan en man kan göra en kvinna gravid genom ett enda samlag och sedan dra vidare, har kvinnan framför sig nio månaders havandeskap, riskerna med förlossningen, månader av amning och den respektingivande uppgiften att se till att barnet överlever. Fortidens kvinnor som ställdes ensamma inför dessa utmaningar hade förmodligen varit mindre framgångsrika i spridandet av sina gener. Även om det har blivit moderna bland en del av dagens kvinnor att vara ensamstående mammor, återstår det att //s71 // se hur framgångsrik denna modell kommer att bli. Ännu i våra dagar innebär närvaron av en far i vissa primitiva kulturer en tredubblad chans till överlevnad för barnet. Det säkraste alternativet för kvinnorna är därför långvariga förhållanden med män som sannolikt stannar kvar, skyddar dem och deras barn samt förbättrar deras tillgång till mat, tak över huvudet och andra resurser.”
//s77 //
”Från ett experiment med kramar vet vi också att oxytocin utsöndras naturligt i hjärnan efter en tjugo sekunder lång kram av en partner – kramen bekräftar bandet mellan de kramande och aktiverar hjärnans tillitskretsar. Så låt inte en kille krama dig om du inte har för avsikt att lita på honom. Beröring, blickar, positiv emotionell interaktion, kyssar och sexuella orgasmer frigör också oxytocin i den kvinnliga hjärnan. En sådan kontakt kan sätta igång hjärnans kretsar för romantisk kärlek.”
//s 83 //
”Monogamigenen
Kärlekslivet hos olika underarter till sorkarna ger också en inblick i hjärnmekanismerna för monogami, något som praktiseras av endast fem procent av däggdjuren. Präriesorkarna är mästare i parbildning och bildar monogama, livslånga par efter sina maratonsamlag. Den amerikanska bergssorken slår sig däremot aldrig till ro med en enda partner. Forskarna har upptäckt att skillnaden beror på att präriesorkarna har något som fungerar som en gen för monogami, en liten bit DNA som bergsorkarna saknar. I och med att hennes förhållande med Rob blev allt stadigare, började Melissa oroa sig. Var Rob en präriesork eller en bergssork?
Så vitt forskarna vet, så återfinns bland mänskliga hannar beteenden på ens kala från total polygami till total monogami. Forskarna spekulerar i att skillnader i gener och hormoner kan ligga bakom dessa variationer. ”
//s84 //
”Eftersom kvinnor bara kan få barn var nionde månad, vill de bilda stabila parförhållanden med män som kommer att hjälpa dem att ta hand om barnen. Men verkligheten är mer komplicerad än så. Vi vet nu att även kvinnor är otrogna. Forskarna har funnit att honor av ”monogama” fågelarter verkar ha affärer för att försäkra sig om de bästa generna för sina ungar. Evolutionsforskarna har länge spekulerat att det som gäller för sparvar och tuppar även är giltigt för män.”
//s85 //
”Konstigt nog kan ett tillstånd av romantisk kärlek få ny kraft av hotet om eller rädslan för att förlora den andre – eller bli övergiven. Förnimmelsen av passionerad kärlek i hjärnkretsarna ökar faktiskt i intensitet hos både män och kvinnor som blir övergivna. Detta område i hjärnan längtar desperat och hungrigt efter den älskade. Abstinensen – liksom vid nertrappning av en drog – tar över. Ibland känner man sig som om hela ens existens är hotad, och ett larmtillstånd av rädsla uppstår i amygdalan. Cingulum – den del av hjärnan som används för oro och krititiskt omdöme – börjar generera negativa tankar om förlust av den älskade. I detta högmotiverande, uppmärksamma tillstånd grips man av besatta tankar på återförening. Tillståndet framkallar inte tillit och närhet, utan ett smärtsamt, intensivt sökande efter den älskade. ”
//lite längre ner sid85 //
”Den stimulerande utvidgning av jaget som skedde så raskt under kärlekens förälskelsefas är nu i en smärtsam tillbakagång. Och när kvinnor upplever svek eller förlorad kärlek, reagerar de också annorlunda än män. Män som blir övergivna är tre till fyra gånger mer självmordsbenägna än kvinnor. Kvinnor, å andra sidan, sjunger ner i depression. Övergivna kvinnor kan inte äta, sova, arbeta eller koncentrera sig. De gråter hela tiden, drar sig undan från sociala aktiviteter och tänker på självmord.”
//s143 //
”Amygdalan aktiverar också cortex, hjärnans underrättelseavdelning, som bedömer och analyserar den känslomässiga situationen och avgör hur mycket uppmärksamhet den förtjänar. Om cortex upptäcker tillräckligt med känslomässig intensitet, signalerar den till amygdalan att väcka den medvetna hjärnans uppmärksamhet. Det är i detta ögonblick som vi översköljs av medvetena emotionella förnimmelser. Fram till dess sker all hjärnbearbetning bakom scenen. Hjärnans beslutscentrum, eller det verkställande organet – prefrontala cortex – kan nu avgöra vad reaktionen ska bli.”
Fick du en känsla. Rätt intressant eller hur?!