söndag 27 mars 2016

Bokutdrag - Vad är moraliskt rätt? Robert Nozick – individens rättigheter

I kursen Etik 7,5 hp som jag just nu läser ingår litteratur olika form om olika moraliska teorier. Där ingår olika texter om vad som är moraliskt rätt. Jag fick därmed äntligen tillfälle att läsa lite av Robert Nozick som jag hört nämnas i andra sammanhang då och då.

Det är en text som bygger vidare lite på Ayn Rands tankar och jag tycker texten var helt klart läsvärd. Här kommer ett litet bokutdrag så du får en känsla.













Bokutdrag - Vad är moraliskt rätt?, Texter i normativ etik i urval av Henrik Ahlenius.
//s63, Robert Nozick – individens rättigheter,
Anarki, stat och utopi, Timbro, Stockholm, 2001, s.21, 61-71, 205-22, 225-33. Övers. Margareta Eklöf. //
”Positionen som denne företrädare för den ultraminimala staten intar kommer att vara konsistent, om hans rättsuppfattning hävdar att ens egna rättigheter kränks av att man tvingas bidra till någon annans välfärd, medans ens egna rättigheter inte kränks av att någon annan inte förser en med sådant man är i stort behov av, däribland sådant som är nödvändigt för att ens rättigheter skall skyddas.”
//s65 //
”Individuellt väljer vi ibland att undergå någon smärta eller göra något offer för ett högre syfte eller för att slippa ett större ont: vi går till tandläkaren för att inte behöva få mer ont längre fram, vi gör en del obehagligt arbete för dess resultats skull, vissa håller diet för att förbättra hälsa eller utseende, några sparar för att ha något att leva på när det blir äldre. I samtliga fall bär man en viss kostnad för det större godas skull. Varför inte på liknande sätt anse att några personer måste bära vissa kostnader som gynnar andra, för det större samhälleliga godas skull? Men det finns ingen samhällelig enhet som undergår något offer för sitt eget goda. Det finns bara enskilda personer, olika enskilda personer, med sina egna enskilda liv. Att utnyttja en av dem till andras förmån är att utnyttja honom och gynna de andra. Ingenting annat.”
//lite längre ner samma sida, s65 //
”Tal om ett större samhälleligt gott döljer detta. (Avsiktligt?) Att utnyttja en människa på detta sätt tar inte hänsyn till och respekterar inte tillräckligt mycket det faktum att hon är en enskild person5, att detta är hennes enda liv. Hon får ingenting av något överbalanserande gott av sitt offer, och ingen har rätt att tvinga detta på henne, minst av allt en stat eller en regering som kräver hennes lojalitet (vilket andra individer inte gör) och därför måste förhålla sig skrupulöst neutral mellan sina medborgare.”
//samma sida, s65, längre ner //
”Den enes liv kan inte uppvägas av den andres så att resultatet blir ett större totalt samhälleligt gott. Att några av oss offras för andra kan inte rättfärdigas. Denna grundläggande idé, att det finns olika individer med var sitt liv och att därför ingen får offras för andra, ligger till grund för de moraliska sidorestriktioner, men det leder också, enligt min uppfattning, till en libertariansk sidorestriktion som förbjuder aggression mot andra.”
//s66 //
”En icke-aggressionsprincip anses ofta vara riktig för relationerna mellan nationer. Vilken skillnad kan man då göra mellan suveräna individer och suveräna stater som gör att aggression tillåts mellan individer? Varför får individer gemensamt, genom sin regering, handla mot någon på ett sätt som ingen nation får tillämpa på en annan? Om något finns det starkare skäl för icke-aggression mellan individer.”
//s68 //
”Det finns ingen central fördelning, ingen person eller grupp som har rätt att kontrollera alla resurser och bestämma hur de skall portioneras ut. Vad var en får, får han av andra som ger honom det i utbyte mot något, eller som en gåva. I ett fritt samhälle kontrollerar olika personer olika resurser, och nya tillgångar uppstår ur människors frivilliga byten och handlingar. Det förekommer inte mer fördelning av andelar än det förekommer fördelning av äktenskapspartner i ett samhälle där alla fritt väljer vem de gifter sig med. Det totala resultatet är produkten av många individuella beslut, som de enskilda individerna har rätt att fatta.”
//fortsätter längre ner s68 //
”Om världen var fullständigt rättvis skulle följande induktiva definition uttömmande täcka ämnet rättmätigt innehav:
En person som förvärvar ett innehav i enlighet med principen om rättmätigt förvärv har rätt till innehavet.
En person som förvärvar ett innehav i enlighet med principen om rättmätig överföring, från någon annan som har rätt till innehavet, har rätt till innehavet.
Ingen har rätt till ett innehav utom genom (upprepade) tillämpningar av 1 och 2.
Den kompletta principen om distributiv rättvisa skulle helt enkelt innebära att en fördelning är rättvis, om var och en har rätt till de innehav han har enligt fördelningen.
En fördelning är rättvis om den uppstår ur en annan rättvis fördelning med legitima medel. De legitima medlen för att gå från en fördelning till en annan specificeras av principen om rättmätig överföring.”
//längst ner på sidan 69 fortsätter Nozick //
”Inte alla verkliga situationer uppkommer i enlighet med de båda principerna om rättmätigt innehav: principen om rättmätigt förvärv och den om rättmätig överföring. Vissa människor stjäl från andra, eller bedrar dem eller //vänder blad, s70 // gör dem till sina slavar, genom att tillgripa det de producerar och hindra dem från att leva som de vill, eller utesluter med tvång andra från konkurrera i byten. Inget av dessa är något tillåtligt sätt att gå från en situation till en annan. Och vissa personer förvärvar innehav med hjälp av medel som inte sanktioneras av principen om rättmätigt förvärv.”