Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse

Fortsätter med en annan intressant text som jag skrivit av några delar av, så ni ska få en känsla vad den handlar om. Rosalind går bland igenom premissen som förser oss med en specifikation av rätta handlingar.

Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse (utdrag från boken ”Vad är Moralisk Rätt?” av Henrik Ahlenius

”Virtue Theory and Abortion”, Philosophy & Public Affairs, vol. 20, 1991, s. 223-46. Övers. Frans Svensson

Ytterligare en text hittad i den här boken "Vad är moralisk rätt?" en sammanställning av olika moraliska texter av Henrik Ahlenius

//s210-211 //
“Vi börjar med en premiss som förser oss med en specifikation av rätta handlingar:
//fortsätter nästa sida //
P.1. En handling är rätt om och endast om den är i överensstämmelse med en moralisk regel eller princip.
Detta är en helt och hållet formell specifikation som skapar en länk mellan begreppet rätt handling och moralisk regel, men den ger ingen vägledning förrän man vet vad en moralisk regel är för något. Vad teorin behöver därnäst är därför en premiss om detta:
P.2. En moralisk regel är en regel som ...
Historiskt sett skulle en acceptabel utfyllnad av P.2 kunna ha varit
(i) är oss ålagd av Gud
eller
(ii) är påbjuden av naturrätten
I sekulariserade varianter (naturligtvis inte skilda från Gud som varande rent förnuft och universaliteten hos naturrätten) erhåller vi utfyllnader som
(iii) är oss ålagd av förnuftet
eller
(iv) är rationellt påbjuden
eller
(v) skulle kräva universellt rationellt accepterande
eller
(vi) är sådan att alla rationella varelser skulle välja den
”

//s212 //
”Låt oss nu betrakta hur en dygdteoretisk stomme ser ut. Den börjar också med en specifikation av rätta handlingar.
P.1. En handling är rätt om och endast om den är vd en dygdig agent skulle utföra under de rådande omständigheterna.1”
//fortsätter lite längre ner, samma sida, s212 //
”P.1a. En dygdig agent är någon som handlar dygdigt, det vill säga någon som besitter och utövar dygderna.”
//fortsätter igen lite längre ner, samma sida, s212 //
P.2. En dygd är ett karaktärsdrag som en människa behöver för att blomstra eller leva väl.
Denna premiss etablerar en begreppslig länk mellan dygd och blomstrande (eller leva väl eller eudaimonia).”

//213 //
”Ingen dygdteoretiker kommer att låtsas att begreppet om mänskligt blomstrande är lätt att förstå. Jag kommer här inte ens att påstå (även om jag skulle göra det i annat sammanhang) att det inte är mer oklart än begreppen rationalitet och lycka, eftersom vår vokabulär var mer begränsad, så skulle vi kanske, faute de mieux, kunna kalla det för (mänsklig) rationell lycka, och därigenom avslöja att det har åtminstone några av de båda övrigas svårigheter.”
//längre ner samma sida, s213 //
”Varje dygd genererar en påbjudande instruktion (handla rättrådigt, vänligt, modigt, ärligt, etc.) och varje last ett förbud (handla inte orättfärdigt, grymt fegt, oärligt, etc.).”

//s214 //
”Hjälpsamhet eller välvilja är till exempel den dygd vars innehåll har att göra med det goda eller skada, och dessa är båda relaterade till begrepp om det som är värdefullt i livet, det gynnsamma, och det lustfyllda. Om jag har en felaktig uppfattning om vad som är värdefullt, gynnsamt och lustfyllt, så har jag en felaktig uppfattning om vad som är gott och vad som är skadligt för mig själv och andra, och även om jag har den bästa vilja i världen kommer jag att sakna dygden hjälpsamhet, som innebär att man handlar på rätt sätt.”

//s215 //
”På samma sätt vet dygdteoretikerna att de vill att rättrådighet, hjälpsamhet, trofasthet, mod, och så vidare, ska inkluderas bland de karaktärsdrag som behövs för eudaimonia.”

//fortsätter lite längre ner samma sida, s215 //
”
”Det är allmänt känt”, brukar det sägas, ”att dygdernas krav kan komma i konflikt med varandra; barmhärtighet kan mana mig att göra slut på det hemska lidande för en person i min vård genom att döda honom, men rättrådigheten bjuder mig att låta bli. Att tala om för min bror att hans fru är otrogen vore ärligt och lojalt, men det skulle vara hyggligare att hålla tyst om det. Så vad bör jag göra?”

//s216 //
”Att handla rätt är svårt och kräver mycken moralisk visdom, och det relevanta adekvans-villkor som dygdteori uppfyller är att den bör innehålla en förklaring till en sanning uttryckt av Aristoteles,7 nämligen att moralisk kunskap – till skillnad från matematisk kunskap – inte kan erhållas endast genom  att närvara vid lektioner och vanligtvis inte återfinns hos människor som är för unga för att ha hunnit skaffa sig någon större erfarenhet av livet. Det finns unga matematiska genier, men sällan, om någonsin, unga moraliska genier och detta visar //s217 //oss något viktigt om den typ av kunskap som moralisk kunskap är. Dygdetik bygger in detta direkt just genom att uttrycka sina regler i termer vars tillämpning verkligen kan kräva det mest finkänsliga omdöme.”

//längre ner samma sida, s217 //
””Vad bör jag göra?” Föreställ er en person som är ”ung till karaktären” som Aristoteles uttrycker det, som har tillämpat de relevanta begreppen men nu anser sig vara i en konflikt; i själva verket har hon tillämpat begreppen felaktigt och konflikten är blott skenbar. Då kommer hon inte att vara förmögen att avgöra vad hon ska ta sig till om hon inte känner till någon dygdig agent som hon kan be om vägledning. Men hennes dilemma är (ex hypothesi) ett resultat av hennes brist på visdom och precis vad dygdteori förväntar sig. Någon som till exempel tvekar inför huruvida hon ska avslöja en smärtsam sanning och tänker att det vore hyggligt men oärligt eller orättrådigt att ljuga, kan med avseende på de rådande omständigheterna behöva inse, inte att hygglighet är mer (eller mindre) viktigt än ärlighet och rättrådighet, och inte att ärlighet och rättrådighet ibland kan kräva att man handlar ovänligt eller grymt. Däremot behöver hon inse att man inte är hygglig mot människor genom att dölja denna typ av sanningar från dem trots att de är smärtsamma. Detta är den typ av förhållanden (jag använder det endast som ett exempel) som människor med moralisk visdom vet något om, vilket inbegriper ett korrekt tillämpande av hygglighet och som människor utan sådan visdom har svårt med.”
 //s220 //
”Kärlek och vänskap överlever inte om de inblandade ständigt skulle insistera på sina rättigheter, inte heller lever människor gott så länge de tror att det skulle vara av största betydelse att de får vad de har rätt till; de skadar andra och de skadar sig själva.”
//lite längre ner samma sida, s220 //
”För dygd sägs inbegripa kunskap och den del av denna kunskap består i att ha den rätta attityden till saker. ”Rätt” betyder här inte endast detsamma som ”moraliskt rätt” eller ”lämplig” eller ”trevlig” i vår moderna mening; det betyder ”korrekt, sann”. Man kan inte ha den rätta eller korrekta attityden till något om attityden baserar sig på eller inbegriper falska trosföreställningar.”
 //s227 //
”Den dygdiga kvinnan (vilket här givetvis inte betyder ”den kyska kvinnan” utan ”en kvinna med dygderna”) har sådana karaktärsdrag som styrka, oberoende, bestämdhet, beslutsamhet, självförtroende, ansvarskänsla, allvarsamhet och självbestämmande – och ingen, tror jag, skulle kunna förneka att många kvinnor blir gravida under omständigheter i vilka de inte kan välkomna eller leva med tanken att få detta barn, just på grund av att de saknar ett eller flera av dessa karaktärsdrag.”

Bokutdrag - Vad är moraliskt rätt? Robert Nozick – individens rättigheter

I kursen Etik 7,5 hp som jag just nu läser ingår litteratur olika form om olika moraliska teorier. Där ingår olika texter om vad som är moraliskt rätt. Jag fick därmed äntligen tillfälle att läsa lite av Robert Nozick som jag hört nämnas i andra sammanhang då och då.

Det är en text som bygger vidare lite på Ayn Rands tankar och jag tycker texten var helt klart läsvärd. Här kommer ett litet bokutdrag så du får en känsla.

Bokutdrag - Vad är moraliskt rätt?, Texter i normativ etik i urval av Henrik Ahlenius.
//s63, Robert Nozick – individens rättigheter,
Anarki, stat och utopi, Timbro, Stockholm, 2001, s.21, 61-71, 205-22, 225-33. Övers. Margareta Eklöf. //

”Positionen som denne företrädare för den ultraminimala staten intar kommer att vara konsistent, om hans rättsuppfattning hävdar att ens egna rättigheter kränks av att man tvingas bidra till någon annans välfärd, medans ens egna rättigheter inte kränks av att någon annan inte förser en med sådant man är i stort behov av, däribland sådant som är nödvändigt för att ens rättigheter skall skyddas.”

//s65 //

”Individuellt väljer vi ibland att undergå någon smärta eller göra något offer för ett högre syfte eller för att slippa ett större ont: vi går till tandläkaren för att inte behöva få mer ont längre fram, vi gör en del obehagligt arbete för dess resultats skull, vissa håller diet för att förbättra hälsa eller utseende, några sparar för att ha något att leva på när det blir äldre. I samtliga fall bär man en viss kostnad för det större godas skull. Varför inte på liknande sätt anse att några personer måste bära vissa kostnader som gynnar andra, för det större samhälleliga godas skull? Men det finns ingen samhällelig enhet som undergår något offer för sitt eget goda. Det finns bara enskilda personer, olika enskilda personer, med sina egna enskilda liv. Att utnyttja en av dem till andras förmån är att utnyttja honom och gynna de andra. Ingenting annat.”

//lite längre ner samma sida, s65 //

”Tal om ett större samhälleligt gott döljer detta. (Avsiktligt?) Att utnyttja en människa på detta sätt tar inte hänsyn till och respekterar inte tillräckligt mycket det faktum att hon är en enskild person5, att detta är hennes enda liv. Hon får ingenting av något överbalanserande gott av sitt offer, och ingen har rätt att tvinga detta på henne, minst av allt en stat eller en regering som kräver hennes lojalitet (vilket andra individer inte gör) och därför måste förhålla sig skrupulöst neutral mellan sina medborgare.”
//samma sida, s65, längre ner //
”Den enes liv kan inte uppvägas av den andres så att resultatet blir ett större totalt samhälleligt gott. Att några av oss offras för andra kan inte rättfärdigas. Denna grundläggande idé, att det finns olika individer med var sitt liv och att därför ingen får offras för andra, ligger till grund för de moraliska sidorestriktioner, men det leder också, enligt min uppfattning, till en libertariansk sidorestriktion som förbjuder aggression mot andra.”

//s66 //

”En icke-aggressionsprincip anses ofta vara riktig för relationerna mellan nationer. Vilken skillnad kan man då göra mellan suveräna individer och suveräna stater som gör att aggression tillåts mellan individer? Varför får individer gemensamt, genom sin regering, handla mot någon på ett sätt som ingen nation får tillämpa på en annan? Om något finns det starkare skäl för icke-aggression mellan individer.”

//s68 //

”Det finns ingen central fördelning, ingen person eller grupp som har rätt att kontrollera alla resurser och bestämma hur de skall portioneras ut. Vad var en får, får han av andra som ger honom det i utbyte mot något, eller som en gåva. I ett fritt samhälle kontrollerar olika personer olika resurser, och nya tillgångar uppstår ur människors frivilliga byten och handlingar. Det förekommer inte mer fördelning av andelar än det förekommer fördelning av äktenskapspartner i ett samhälle där alla fritt väljer vem de gifter sig med. Det totala resultatet är produkten av många individuella beslut, som de enskilda individerna har rätt att fatta.”

//fortsätter längre ner s68 //

”Om världen var fullständigt rättvis skulle följande induktiva definition uttömmande täcka ämnet rättmätigt innehav:
En person som förvärvar ett innehav i enlighet med principen om rättmätigt förvärv har rätt till innehavet.
En person som förvärvar ett innehav i enlighet med principen om rättmätig överföring, från någon annan som har rätt till innehavet, har rätt till innehavet.
Ingen har rätt till ett innehav utom genom (upprepade) tillämpningar av 1 och 2.
Den kompletta principen om distributiv rättvisa skulle helt enkelt innebära att en fördelning är rättvis, om var och en har rätt till de innehav han har enligt fördelningen.
En fördelning är rättvis om den uppstår ur en annan rättvis fördelning med legitima medel. De legitima medlen för att gå från en fördelning till en annan specificeras av principen om rättmätig överföring.”

//längst ner på sidan 69 fortsätter Nozick //

”Inte alla verkliga situationer uppkommer i enlighet med de båda principerna om rättmätigt innehav: principen om rättmätigt förvärv och den om rättmätig överföring. Vissa människor stjäl från andra, eller bedrar dem eller //vänder blad, s70 // gör dem till sina slavar, genom att tillgripa det de producerar och hindra dem från att leva som de vill, eller utesluter med tvång andra från konkurrera i byten. Inget av dessa är något tillåtligt sätt att gå från en situation till en annan. Och vissa personer förvärvar innehav med hjälp av medel som inte sanktioneras av principen om rättmätigt förvärv.”